Rocken är i allra högsta grad levande och välmående ute i landet, förmodligen mer sparkande och skrikande (kicking and screaming) än någonsin. Det får jag bevisat ett par gånger i månaden när någon ny platta dimper ner i brevinkastet för recension...

Häromdagen fick jag en EP från One Inch Giant med titeln "Malva" och efter att ha lyssnat några gånger kan jag bara säga att återväxten är säkrad...

Även om sångaren känns lite orutinerad förlåter man det ganska kvickt tack vare de råa gitarrerna som ylar ut sitt budskap. Att sätta One Inch Giant i ett fack är egentligen inte helt lätt, man kan skönja många influenser från olika genrer inom rocken som till exempel Black Sabbath och Alice in Chains med flera. Ett är säkert dock, det är ändå metal av klassiskt snitt med lite moderna influenser...

Instrumentalt finns det inget att klaga på, möjligen att bas och trummor kunde få lite mer utrymme. Sångaren går från att låta som en väldigt tidig Phil Mogg till att på sista spåret mest likna en lika tidig Eddie Marcolin. Förlåt, han vill ju heta Messiah numera, något som vi som vuxit upp i Ronneby/Karlskrona har lätt för att glömma...

Sista spåret på plattan, "Treasures That Betray", blev nästan direkt en favorit, förmodligen för att det låter mycket som Candlemass gjorde i början...

Provlyssa och skaffa plattan

Själv ser jag nu fram emot en fullängdare...