Som bekant så var jag på Sommartorsdag igår, de där gratis konserterna på torget och Hemgården i Borås, och det här var säsongsavslutning. Kvällen började rätt så ordinärt på scenen, inget direkt upplyftande. Först ut var Vic Torious och de levererade samstämd om än trallvänlig rock, förvisso ett av de bättre banden som stått på den scenen den här sommaren.

Näst ut var finalen i Svensktoppen Nästa och som tur väl var slapp jag genomlida alla de artisterna igen, jag hade ett möte med en krögare angående att eventuellt sätta samman en ny rätt för hans meny. Dock kom jag tillbaka till torget i lagom tid för att plågas av fjolårets vinnare Wave och ska jag vara helt ärlig så behöver sångerskan där rensa piporna lite och öva på att hålla en ren ton.

Så skulle det då vara dags för kvällens huvudattraktion. Strax innan 21 meddelade konferenciern att det skulle dröja cirka en kvart medan de ställde iordning scenen innan SMokie skulle äntra den. Femton minuter blev femtio innan de var på plats och kunde börja. Med andra ord satte de igång cirka 21:40 och då ska vi komma ihåg att på scenen på Hemgården börjar nästa konsert 22:00. Efter en snabb överläggning med mig själv bestämde jag mig för att strunta i de där gubbarna som borde slutat spela för länge sedan ändå och begav mig av till den andra scenen istället.

Till Smokie kan jag bara säga att ni har missat något ni borde lärt er för länge sedan. Det är respektlöst mot de som betalar er karriär genom att köpa skivor och biljetter att låta dem stå och vänta nästan en timme innan ni behagar stå på scenen. Jag kommer defintivt inte stötta er fortsättningsvis med att besöka konserter eller köpa eventuella plattor. Ni är rökta vad mig anbelangar...

Väl på Hemgården kom kvällens mest njutningsfulla musik, Torsdagsallén kan man lita på...

Först ut var Göteborgs-bandet IKE och som den övervintrade pudelrockare jag är kändes det här helt rätt. Garagerocken lever och frodas i IKE som påminner om ett ungt Ugly Kid Joe både i sound och attityd. Näst ut var Blue Orchid och det här är hårdrock/metal när den är precis som den ska vara. Gitarren smekte trumhinnorna så man nästan kunde gråta, trummorna satt där de skulle och sångaren kunde ha rymt från Poison igår, det var nästan så man väntade sig att få höra ett par strofer från "Unskinny Bop".

Blue Orchid är ett band som definitivt kommer att höras och synas mycket, de är absolut färdiga för ett skivkontrakt och har de inte redan en manager är de välkomna att höra av sig så ska jag se om jag inte bistå dem med att presentera dem för någon av mina kontakter i branschen...