En fråga jag ställer mig är om Melodifestivalen ordnat med sitt Vita Arkiv än? Med de fyra minst sagt mediokra startfälten som varit kan jag bara sluta mig till att slutet kan vara nära, ESC's svenska utgåva mår inte riktigt bra...

Fjärde startfältet utgjordes till hälften av tråkig, slätstruken pop som inte direkt lämnade något bestående intryck. Dagen efter kunde jag inte för mitt liv ens komma ihåg hur låtarna lät...

Först ut var Army of Lovers med "Rockin’ the Ride" och vad kan jag säga mer än att AoL är och kommer alltid att vara AoL. Lite tragiskt är att det här var kvällens enda låt med riktig egentlig potential trots att det var dance á la 90-tal och den tog sig inte ens till Andra Chansen utan föll på målsnöret. Efter den var det dags för det första popsnöret med Lucia Pinera och "Must Be Love" och jag minns som sagt inte ens hur den lät, så intetsägande var låten...

Näst på tur stod ännu en snabbt bortglömd pophistoria med Robin Stjernberg och låten "You", den här gick tydligen vidare till Andra Chansen. Efter det infann sig Sylvia Vrethammar med "Trivialitet" och den titeln stämde förvånansvärt väl in på låten, en struntsak i jazzbossanovachacha-stil som inte har i en modern musiktävling att göra...

Dags så för kvällens enda rockare, Ralf Gyllenhammar med "Bed on Fire". Speakern kallade det för hårdrock, men det var att ta i lite väl mycket. Symfonisk rock kan jag gå med på, men hårdrock var det inte, jag hörde inte ett enda riff från en gitarr och hårdrock är riffbaserad. Den gick dock direkt vidare till finalen även om det var långt från bra egentligen. Sedan började jag undra om någon stoppat in hela arenan i Malmö i en tidsmaskin och skickat tillbaka dem till slutet av 70-talet och den isrealiska uttagningen, helt plötsligt lät det som Milk and Honey feat Gali stod på scen. Dock växlade låten helt plötsligt spår till rap/hiphop, på scen befann sig Behrang Miri med "Jalla dansa sawa" som gick vidare till Andra Chansen...

Kvällens största gäspning kom därefter med Terese Fredenwall och "Breaking the Silence". Det finns inte mer att orda om den egentligen mer än att den var lite intetsägande som efterföljande låt, "Tell the World I'm Here" som framfördes av Ulrik Munther och gick direkt vidare till final...

Kvar av de svenska uttagningarna är nu Andra Chansen och därefter den svenska finalen, men ett är säkert redan nu. Sverige kommer inte att vinna den stora finalen, inte med årets urval av melodier som tävlat...
.