Det var tyst här på bloggen igår. Det beror på att jag var i Haparanda för att närvara vid min flickväns mormors begravning, så det var en sorgens dag.

En ljusglimt var att jag fick möjligheten att recensera köket på Haparanda Stadshotell och efter att ha läst Hotellpatrullens recension i DN måste jag tillstå att jag är aningen besviken. Bara för att vi var ett större sällskap som inhystes i en av deras matsalar betyder inte det att man serverar oss mindre vällagad mat (trodde iaf jag) och får alltså anta att maten på den ordinarie menyn kanske inte heller är så bra som Hotellpatrullens recension antyder.

Kan det vara så att man i köket visste att en recension var i antågande och därmed lade ner extra energi på just de rätterna som serverades Hotellpatrullen? Eller är det helt enkelt så att man gör skillnad på gäster? Oavsett vilket blev gårdagen en sorgens dag i dubbel bemärkelse...

Vi serverades halstrad laxfilé med gräslökshollandaise, sauterade grönsaker och smörslungad potatis. Dessvärre var laxen torr, såsen vattnig, potatisen smaklös och broccolin överkokt. Potatisen förde tankarna till förkokt kulpotatis, sådan man köper in i stora konservburkar, och frågan är om det var tillräckligt mycket gräslök i såsen för att kunna kalla den gräslökshollandaise med det fåtal spridda små bitarna som återfanns...

Till maten serverades ett förvisso hyfsat gott bröd, men tyvärr var det lite dödbakat och alldeles för sött. Desserten var en sommartårta, inte den heller till full belåtenhet. Grädden var så löst vispad att den flöt iväg när man skulle skära och ta en bit av tårtan och hallongelén var för kompakt, så när man försökte ta en bit på assietten med skeden trycktes hela tårtan ut...

Visst var miljön trevlig, vilket antyds även i Hotellpatrullens recension, men maten var en besvikelse...