Har du någonsin undrat vart 70-talet tog vägen? Då behöver du inte undra längre, jag kan meddela att det tog sin tillflykt till Göteborg och bosatte sig permanent hos de tre unga herrarna som tillsammans går under namnet Bottlecap...

Helt nyligen släpptes debutalbumet och jag är imponerad. Det här är ett av de bästa debutalbum jag hört på ett bra tag och jag ser redan fram emot en uppföljare...

Liksom en härlig lasagne har man börjat med en stabil grund i 70-talsrocken med enkla medryckande riff, tunga basgångar som nästan suger luften ur dig och ibland nästan jazziga trummor, allt kryddat med sångstämmor som pendlar mellan vansinne och genialitet...

I den rytmiska såsen kan man tydligt ana influenser från sådana ytterligheter som bland andra Led Zeppelin, Thin Lizzy, Motörhead och Rolling Stones samtidigt som anrättningen kryddats med en del mer moderna tongångar. Framför allt är killarna fövånansvärt tajta tillsammans och det kan bara bero på två saker, de har roligt tillsammans och de har varit flitiga med att bege sig ut på spelningar...

Trots den egentligen osannolika blandningen influenser fungerar det och varje tugga av den musikaliska lasagnen som heter Bottlecap resulterar i att de olika lagerna blandas till en ljuvlig samklang som ger mersmak och du kan inte få nästa tugga snabbt nog...

Du får hela 10 smakfyllda tuggor Bottlecap med både fartfyllda upplevelser som "Set Me On Fire" och mer suggestiva skapelser som "Carry me all the way", det är nog det närmsta det här gänget kommer en ballad. Det enda som saknas är en god chianti, det får du köpa separat på Systembolaget...

Ska du upptäcka ett nytt band i år är det här rätt platta att införliva i skivsamlingen. Själv upptäckte jag efter att ha lyssnat en stund att jag hade svårt att sluta lyssna och lät skivan fortsätta snurra resten av dagen...