Förra veckan var det säsongsavslutning på årets gratis konserter på Stora Torget och Hemgården, något man kallar Sommartorsdag, och givetvis fanns även jag på plats...

Som vanligt började kvällen med ett förband, den här gången var det bandet Mississippi Preachers som enligt programmet skulle spela bluegrass, men ska jag vara helt ärlig så låt det mer irländskt än något annat. För att fortsätta vara ärlig, det har jag hört att man ska vara, så var det dessutom ett otroligt tråkigt framförande...

Raskt efter dessa herrar uppenbarade sig på scenen två "damer" varav den ena stod för ett muntligt framförande för att berätta om något som handlade om riksspelmän, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad som sades på grund av ett av de mest monotona muntliga framföranden jag någonsin hört. In mellan informationsblocken spelades det på nyckelharpa och tjejen med harpan (Anna-Kristina Widell?) var säkert duktig, men det hörde liksom inte riktigt hemma på den här scenen vid det här tillfället...


Efter denna pärsen var det så dags för finalen av Svenstoppen Nästa! och förutom årets finalister uppenbarade sig även fjolårets vinnare på scen, Mathilda Jacobsson. Om det här spektaklet ska jag bara i korthet meddela att fel låt vann. Vinnare blev Johanna Lillvik och jag står fast vid min åsikt om hennes bidrag, det var bara konstigt...


Framme så vid kvällens huvudartister på den här scenen och jag är besviken över att man inte visar mer respekt för att det finns en scen till där stadens unga band bjuder på musik och förlägger huvudakten så den krockar med den andra scenens tider. Visst är Kalle Moraeus en duktig och underhållande artist, faktiskt en av de bästa som stått på Stora Torgets scen den här sommaren, och det är inte hans fel att det krockar...

Inte heller är det Molly Sandéns fel, men jag fick aldrig chansen att ta reda på om hon lyckats i sin intention att tuffa till sig. När klockan blev 21:45 var jag tvungen att lämna den här scenen för att promenera till Hemgården och den riktiga avslutningen av Sommartorsdagarna, då hade Molly fortfarande inte kommit upp på scenen...


På Hemgården skulle Mr Artist ha spelat först, men de hade blivit tvungna att ställa in på grund av sjukdom och istället uppenbarade sig en ensam tjej med en aukustisk gitarr, en tjej vid namn Jaqueline, som jag stiftade bekantskap med första gången förra året när hon stod på samma scen, den gången uppbackad av en extra gitarr. Hon har blivit om möjligt ännu bättre och har årets bästa pipor på de båda scenerna. Underbart var det att se att en tjej som kör mer visa och ballad fängsla en publik som infunnit sig för att lyssna på metal. Jag måste erkänna att när Jaqueline tog i och visade hur en röst ska hanteras fick jag gåshud av hur bra hon låter...


Väl framme vid sista akten för sommaren kan jag inte annat än jubla över de killar som intar scenen och levererar en metal som riktigt smeker själen hos en inbiten hårdrockare. Blue Orchid levererar en upplaga av metal som bevarar den klassiska hårdrocken med mycket gitarrer och läckra riff samtidigt som de är fullt moderna i sitt sound. Det enda jag har att "klaga" på egentligen är att de tyvärr inte inledde den här spelningen på samma sätt som förra året, med ett riktigt läckert intro som de borde behålla och alltid påbörja sina spelningar med precis som Candlemass har sitt intro som alltid finns med.

Efter deras spelning förra året på Torsdagsallén skrev jag så här:

Det här är hårdrock/metal när den är precis som den ska vara. Gitarren smekte trumhinnorna så man nästan kunde gråta, trummorna satt där de skulle och sångaren kunde ha rymt från Poison igår, det var nästan så man väntade sig att få höra ett par strofer från "Unskinny Bop".

Det är lika sant idag som det var då och mitt erbjudande då att försöka hjälpa dem att hitta en manager som kan styra upp allting och ge lite riktning, som kan hålla kontakterna med skivbolag, radio- och TV-kanaler, arrangörer och alla andra som måste hållas kontakt med står fast. De här killarna är bra och har potential att bli stora, en manager är ett steg på vägen dit...