Bättre sent än aldrig, eller hur? Här kommer en liten rapport från senaste Sommartorsdagen, den första med regnväder...

Som vanligt började kvällen med ett förband på scenen på Stora Torg och den här gången blev det en angenäm ny bekantskap även om det inte direkt var musik jag annars skulle välja att lyssna på. Mad Dogs and Englishmen äntrade scenen och levererade klassiska låtar framför allt från 60- och 70-talen i storbandstappning och de gjorde det med den äran, det här lät faktiskt riktigt bra och jag skulle kunna tänka mig att bevista fler konserter med det gänget på scen...

Dags sedan för den sedvanliga mellanakten med Svenstoppen Nästa! och ska jag vara helt ärlig så levererade inte heller dessa tre artister, Josefine Lidén, Joakim & Cecilia Strandberg och Malin Johansson, liksom så många föregående artister i den här musiktävlingen något som fastnade i minnet. Med andra ord har jag egentligen inget att säga om dem, de passerade obemärkt förbi mitt medvetande...


Väl framme vid huvudakten på Stora Torg började vädret göra sig påminnt och himlen öppnade sig, halvvägs genom uppträdandet riktigt ordentligt så jag fick packa ner kameran och söka skydd under ett träd...

Det här var nog den huvudartist jag blivit mest besviken på hittills i år. Brolle saknade det djup han normalt har i sin röst och det lät ansträngt. Mest ställer jag mig dock frågande till varför han framförde bara covers, duger inte hans egna låtar för live-publiken? Elvis Presley, Johnny Cash och alla andra gamla stofiler kan jag lyssna på hemma om jag skulle vilja höra dessa...


Efter Brolle var det så dags för scenbyte till Hemgården och Torsdagsallén med de lokala banden...

Först ut här var tjejbandet Arteria. Tjejband är ju något jag efterfrågat mer av, det finns alldeles för få, och med det här bandet återstår att se om de kan prestera att ta sig närmre toppen. Visserligen var det uppfriskande med lite lugnare rock till skillnad från de normalt sett betydligt tyngre banden som står på den här scenen, men Arteria har en bit kvar innan de kan nå ut till en större publik. Tyvärr hade de alldeles för mycket distortion på gitarren och även om sångerskan har en ljuvlig klang i sin röst har hon ännu inte hittat en riktig botten i stämman. Det här är ett band jag tänker följa dock för att se hur de utvecklas...


Sist ut den här kvällen var The Burial Of You And Me och med dem var vi tillbaka till den tyngre rocken och det eviga growlandet, något det tycks ha gått troll i att banden ska ha. Till deras försvar har de lite mer balans mellan growl och ren sång, något jag är tacksam för. Det lät inte direkt dåligt från de här killarna, men det var lite för mycket speed metal över hanteringen av intrumenten och det lät inte riktigt samstämt. Även om man fick en känsla av att de tävlade lite om vem som kunde spela snabbast var det ändå mer njutbart än en del andra band jag hört i sommar på den här scenen...


Om två dagar är det dags för årets sista Sommartorsdag/Torsdagsallé och då står sist av alla ett av de mest lovande unga banden i den här regionen på scenen på Hemgården, en värdig avslutning på årets torsdagskvällar med gratis underhållning i centrala Borås. Mer om det i ett annat inlägg idag eller senast imorgon...
.