Äntligen kommer här en liten rapport från senaste Sommartorsdagen i Borås, kanske något lite mer kortfattad än normalt...

Som vanligt började kvällen framför scenen på Stora Torget där Bloodlit var först ut. En musikjournalist beskrev deras EP som en hästspark i magen och står man rakt framför högtalaren när de drar igång skär de läckra gitarrtonerna som Freddie Krügers metallklor rakt in i själen och väcker en obetvinglig lust att headbanga i takt med musiken. Gillar du snabba aggressiva gitarriff blandat med smäktande gitarrsolon som nästan tycks vara hämtade från klassiskt skolade gitarrister, frenetiskt slagna trumskinn och en härligt murrig bas, då kommer du att älska det här gänget...

Jag har tidigare lite lätt kritiserat sångaren, men han har blivit riktigt bra sedan dess och är betydligt jämnare även om jag råkar veta efter att ha pratat med en ljudtekniker vid ett annat evenemang att hans mikrofonföring orsakar en del bekymmer när nivåerna i mixerbordet konstant måste justeras...

Det här är det hittills bästa förbandet på den här scenen den här sommaren och fortsätter Bloodlit att utvecklas i den takt de redan gjort dröjer det inte länge förrän de är huvudband istället...

Efter den här dusten med högtalarmembran som nästan hotade att hoppa ur sina infästningar var det så dags för det vanliga mellanspelet med Svensktoppen Nästa! där det i vanlig ordning serverades en ljum och fadd blandning. Det tycks vara en förutsättning för att komma med i den här tävlingen att prestera ett mediokert resultat. Det enda som stack ut var att Phil Perry Ohlsen har en stämma och klang som för tankarna till en ung Eddie Vedder (Pearl Jam) men där slutar likheterna. Hans låt "Wings of the Angels" var tämligen tråkig och repetitiv, tråkig var också föregående låten "Följ med mig" som framfördes av Michaela Förne. Sist ut av de tre tävlande var Johanna Lillvik med "It Was a Day" och det här vara bara konstigt...


Bättre blev det när kvällens huvudband på Stora Torget, Metal Allstars, steg upp på scenen och gick ut hårt från första riffet med Judas Priest's "Living After Midnight". Sedan levererades den ena klassiska hårdrockslåten efter den andra i ett rasande tempo, en sann njutning för en gammal hårdrockare som vuxit upp med de låtarna och slitit ut den ett antal skivspelare med de vinylskivorna. Det här gänget är alla rutinerade musiker hämtade från andra band som till exempel Hammerfall, Europe och The Poodles, det är alltså herrar som alla kan hantera sina instrument så där finns inget anföra...

En liten kritik dock är att de drog över tiden så de som även ville se första bandet på den andra scenen på Hemgården inte kunde stanna för hela konserten på Stora Torget. Det är nästan lika respektlöst som fjolårets fiasko Smokie som kom upp på scenen hela 40 minuter försenat. Det är ingen hemlighet att det klockan 22 drar igång på en annan scen med unga lokala rockband som också förtjänar att få en publik...


För ovanlighetens skull var det de båda rockbanden på Stora Torget som stod för den mesta njutningen för öronen den här aftonen, på Hemgården stod Banned From Arena och Escaping Exile på scenen och tyvärr föll dessa båda inte riktigt mig i smaken. Det var alldeles för mycket growl och alldeles för mycket snabba gitarrer även om det senare bandet hade lite mer harmoni i sin musik. Jag behöver nog smälta intrycken av deras toner och höra dem igen för att rättvist kunna bedöma dem varför jag inte nämner dem mer den här gången...