Startsidan Rock-Kocken T?vlingar Sponsra blogg Sponsra b?cker Annonsera
MySpace Facebook Rock-Mail Galleri Godare Mat Skicka f?r recension

                   

Saturday, July 21, 2012

Så ska det låta

Ännu en Sommartorsdag avverkad och vädrets makter uppförde sig riktigt väl även den här gången. Jag är nästan imponerad, fyra torsdagkvällar på raken utan regn och detta i vad som måste anses vara Sveriges regnigaste stad...

Det började riktigt bra på scenen på Stora Torget också med en känsla av nostalgi när Bangatan från grannkommunen Mark intog scenen och levererade så det stod härliga till, de tycks ha plockat absolut allt det bästa från 70-talet och paketerat om det i ett alldeles eget sound som ger mersmak. Även om influenserna från ett gånget decennium är tydliga låter det inte mossigt på något sätt, killarna i bandet har satt en högst modern prägel på det hela och det ger mersmak...


Dags sedan för det sedvanliga mellanspelet Svensktoppen Nästa! och det var samma dravel som alltid. Först ut bland de tre tävlande bidragen var Angelica Bergman med låten "Still Here" och den var åtminstone hyfsad även om det var lite för poppigt för att riktigt hitta fram. Om ändå en del artister/låtskrivare kunde bestämma sig för vilken genre de vill vara i och inte blanda rock och pop. Även om det i det här fallet var hyfsat så tenderar annars dylika blandningar att bli olidliga ganska så snabbt. De efterföljande två bidragen, "The Thrill" med Alfonsine och "Var det bara vi" med Henrik Grönberg, var inget annat än två utdragna gäspningar...


Efter den pärsen var det så dags för kvällens huvudartist på den här scenen att greppa mikrofonen. Mycket kan sägas om Darin men han uppvisar en proffesionalism som många artister kunde lära mycket av och har förstått det här med publikkontakt. För övrigt kan tyvärr denna gosses karriär beskrivas med två ord, status quo. Han låter fortfarande likadant och har precis samma låtar som när han precis varit med i Idol, är det inte dags att börja utvecklas lite och bredda repertoaren lite med ett lite vuxnare sound?


Äntligen blev det då dags för ett scenbyte och kvällens två band på Hemgården...

Först ut den här gången var Zephyra och jag fick bevisat en gång för alla att de är ett band som ska avnjutas i en riktigt stor live-dos. Till skillnad från de flesta unga band är de redan färdigstylade och har ett komplett sound. Instrumentalt är de mycket kompetenta och sången sitter helt rätt i ljudbilden, något som är inte fullt så vanligt hos så orutinerade band. Man kan inte annat än imponeras av att sångerskan kan prestera riktigt väna och vackra toner lika obehindrat som hon growlar värre än lejonen på djurparken...


Det andra bandet att äntra scenen på Hemgården, Attempt Fall, var en riktig överraskning av det positiva slaget. Det här var helt i min smak med aggressiva råa gitarrer där såväl bas som trummor var helt med på noterna. Precis så här lät de stora banden på 80-talet, något jag gärna hör mer av. Jag vill ha mer nostalgi av den här sorten och förhoppningsvis kan jag en dag få det när de här killarna har lyckats landa ett skivkontrakt. De är inte riktigt klara för det än, sångaren behöver spendera lite tid med en sångpedagog för att kunna nå sin fulla potential. Som han låter idag är han lite för ojämn och behöver upptäcka att han har en diafragma att använda för att få nödvändig tyngd i rösten...


Kort och gott var den här Sommartorsdagen överraskande bra med nostalgikänsla från både 70- och 80-talet i Bangatan och Attempt Fall plus rå metal av modernaste snitt i Zephyra, alla i högsta grad njutbara. Så ska det låta!
.

Comments

1. Åsa said...

Tack Tobbe! Jag blev nästan en aning generad av berömmet :). Kul att vi kunde ge dig en god upplevelse!

Name
URL
Email
Email address is not published
Remember Me
Comments

CAPTCHA Reload
Write the characters in the image above