En till Sommartorsdag avverkad och det utan regn den här gången också. Det är imponerande med tanke på att det är Borås som är känt för att vara en väldigt regnig stad...

Det här var nog bästa torsdagkvällen hittills i år med idel bra band på båda scenerna, det enda som inte egentligen föll mig i smaken var mellanspelet mellan förband och huvudakt på Stora Torget...

Först ut var ett gäng glada gossar som går under namnet S.A.S.H.A och de levererade sin egen version av rock med den äran. Riktigt vilka de kan liknas vid stilmässigt är inte lätt att säga, de har sin egen stil, även om lite influenser från till exempel Backyard Babies och Mustasch kan skönjas. Ett kan sägas dock och det är att de vet hur rockar på en scen och får respons från publiken...

Mellanspelet bestod som vanligt av tre tävlande bidrag i Svenstoppen Nästa! och det finns inte mycket att säga om dem mer än att jag kände ett antal gäspningar pocka på uppmärksamhet för att komma ut. Jag är ledsen Exposed, Lars Ekman och MalinMarie, men det här var tråkigt...


Kvällens huvudakt på den här scenen var Lisa Miskovsky och även om hon har en och annan lite tråkig och intetsägande låt gjorde hon oss alla en tjänst och undvek dessa så gott det gick, mot slutet av hennes framträdande dök dock den där låten om att köra någons bil upp tyvärr. För övrigt gick hon lös på scen som den stjärna hon egentligen borde vara, hon förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än hon får och är en betydligt mer karismatisk sångerska än till exempel Loreen som stod på samma scen för ett par veckor sedan. När Lisa började närma sig slutet av sin tilldelade tid kände jag att jag gärna hade hört mer av henne...


Dags sedan för ett scenbyte till Hemgården och Torsdagsallén där kvällens två bästa band äntrade den lilla scenen, egentligen alldeles för liten för ett helt rockband...

Först ut var Scream To Bermuda och det här var riktigt bra. Även om det absolut inte är min typ av rock hade jag inga som helst problem lyssna och njuta av de här killarna, med lite mer vana och en producent som styr upp det hela lite kan de gå långt och bli en farlig konkurrent för betydligt mer etablerade band som Oasis och Green Day...


Sista bandet för dagen, From North By South, bevisade med all önskvärd tydlighet att man kan spela snabbt och ändå vara samspelta. De här killarna har förstått att det låter bra om man samarbetar och gemensamt drar åt samma håll med härligt råa gitarriff, basgångar och trummor. Ett enda aber är att de har givit sin growlare alldeles för stort utrymme när de har en kille i bandet som har en klar och ren stämma för riktig sång. Minskar de på grymtandet och ger den rena sången mer plats så kan de här killarna om några år placera sig bland toppbanden inom metal...


Avslutningsvis en liten ursäkt för den aningen kortfattade och försenade redogörelsen från torsdagkvällen, jag kämpar dock som bekant med en alldeles för långsam och orkeslös dator för närvarande...
.