Det står nu klart att kvinnan jag älskar tänker kasta bort hela vårt förhållande för ingenting och inlägget har återställts till sitt ursprung. Eftersom hon fortsätter att behandla mig som skit ser jag inte längre någon anledning att vara snäll. Såväl inlägg som kommentarer får ligga kvar som en permanent påminnelse att det trots allt inte var jag som var skurken i det hela samt som ett minnesstöd för den kommande boken om de senaste tre åren.
Det här är egentligen inte rätt forum för det här, men jag måste få lite feedback någonstans...
Sedan första dagen jag och sambon blev ett par har hennes mamma motarbetat vårt förhållande och rent ut sagt behandlat såväl mig som sin dotter som skit. Jag är inte ens välkommen i mammans hem.
De senaste dagarna har sambon givit sken av att vilja ha ett fortsatt förhållande och vi har åter delat säng. Sedan kom kallduschen. Det visar sig att hennes mamma ska komma på besök och stanna flera dagar utan att jag ens har blivit tillfrågad och när jag ifrågasätter det korrekta och rättvisa i det åker jag ut på soffan igen.
Snacka om att jag känner mig utnyttjad när sambon med att vara sockersöt och dessutom gladeligen inbegriper sig med nattliga aktiviteter maskerar vad som är på gång så hennes mamma ska kunna sova i vardagsrummet och samtidigt totalt kör över mig utan någon som helst respekt för mina känslor eller önskemål. Till råga på allt så ska sambon jobba under de dagarna, vem skulle det varit som skulle underhålla kärringen frågar man sig?
Det är inte heller första gången något liknande sker. Till exempel vid midsommar bestämde sig sambon för att åka till släkten i Stockholm i tre dagar och dumpade sin löpande cocker spaniel-tik på mig utan att fråga om jag ville ta hand om den och bli låst i flera dagar medan hon sprang på Gröna Lund med ungarna och släkten. Nämnas bör att jag då också var bosatt på soffan efter att hon hade haft en av sina "episoder" (antagligen för att slippa utveckla en ryggrad och tala om att antingen kommer hela familjen eller ingen alls), vilket alltså inte hindrade henne att ta för givet att jag skulle ta hand om hennes hund.
Ska jag bara tiga och svälja när en person som behandlar mig som skit och i vars hem jag inte är välkommen tänker komma och bo i mitt hem?
Tillägg 17/7:
Jag har nu i två dygn avvaktat för att se om sambon skulle få tummarna ur för att kompensera för en misshällighet orsakad av hennes son, hur det än är så har hon ansvar för vad sonen ställer till med när han inte är äldre än 12 år. Eftersom inget har hänt skriver jag det här tillägget för ytterligare belysa vad jag tvingas genomlida.
Sonen har ADHD och sedan jag blev förvisad till soffan har hans medicinering inte fungerat, det har varit jag som sett till att han får sina mediciner morgon och kväll och det ansvaret upphörde i och med förvisningen. När han inte får sin medicinering blir han väldigt högljudd, provokativ och opålitlig. Så skedde också på fredagen.
Redan vid middagstid började eländet och han skrek och slogs med sin syster om TV:n, bland annat sprang de rätt in i min kontorshörna i vardagsrummet trots en stängd dörr och skrek, slogs och sparkade. Vid flera tillfällen under eftermiddagen hade grabben varit och flyttat runt i mina saker som ska packas när jag varit ute i ärenden, återigen trots en stängd dörr.
Droppen kom vid cirka 17:30 när äntligen en potentiell sponsor jag väntat skulle ringa under veckan hörde av sig. Jag försökte prata med honom och samtidigt rusade grabben in med en leksaksmegafon i högsta hugg och gastade svordomar, skällsord och könsord. Trots flera tillsägelser upphörde han inte och detta resulterade i att den potentiella sponsorn tackade för sig med orden "vi är inte intesserade av att sponsra trots allt" fast han i början av samtalet var det och lade på. Med andra ord kostade, ursäkta uttrycket, ungjäveln mig 15.000:- bara på att hålla igång och inte lyssna eller respektera varken en stängd dörr eller tillsägelser från en vuxen.
När jag påtalade detta för sambon och talade om att det här får faktiskt hon kompensera för, hon har trots allt ett ansvar för vad hennes son gör när han är under 15, ställde hon sig helt kallsinnig till det och menade på att jag får skylla mig själv. Återigen är det varken hennes eller hennes barns fel, det är alltid alla andra som gör fel.
Inte nog med att jag är förvisad till soffan med krav på mig att hitta en annan lägenhet, ovanpå det omöjliggör människan det för mig att säkra ekonomin så jag även fortsättningsvis kan betala alla mina räkningar med mera genom att curla sina ungar och inte styra upp dem eller deras beteende.
Läggas till kan att de här båda ungarna har hållt på i fem veckors tid när de har varit hos sin mamma istället för sin pappa i stort sett dagligen timme efter timme att skrika och slåss och gjort det i det närmaste omöjligt att ens vistas i lägenheten, vilket har lett till mycket förlorad arbetstid och därmed förlorad omsättning (cirka 57% lägre än vad det borde ha varit faktiskt). Till och med efter att hon tagit livet av vårt förhållande fortsätter hon och hennes ungar att kosta mig pengar, men det är ju ett kännetecken på en guldgrävare att de bara tar utan att ge. Totalt har hennes ungar under de fem veckorna kostat mig 30-35.000:-...
Tillägg 18/7:
Så var det då dags för nästa lilla drag från sambon. Efter att jag stått på mig både om hennes morsa och kompensation för vad hennes son ställer till med bestämde hon sig för att nu ska hon plocka ut soffan jag sover på från vardagsrummet på kvällen igår. Till saken hör att när jag skulle flytta 160 mil från Ronneby till Pajala för att bli sambo med henne sålde jag av de flesta av mina möbler dels för att det skulle bli smidigare att flytta så långt och dels för att hon inte hade så stor lägenhet där. Därför är den nuvarande soffan hennes...
Hon menar att skälet till att ta bort soffan är att jag är "så elak" när jag faktiskt ställer krav på henne och vägrar ta mer skit från någon som inte kan se sin egen delaktighet...
Helt ärligt, är det inte aningen idiotiskt att bråka med någon som sitter med information som kan kosta henne jobbet, leda till att det dessutom blir rättssak och ovanpå det också leder till att hon förlorar den tvist hon och pappan till ungarna har i Tingsrätten avseende barnens permanentboende?
Tillägg 19/7:
Så har jag då blivit utsatt för direkt hot om reprissalier med anledning av den ursprungliga delen av det här inlägget, tilläggen var tillfälligt borttagna just då. Kvinnan hotade med att jag skulle förlora min blogg, mina saker skulle åka ut på gatan och gud vet vad mer. Att läggas till listan är olaga hot och försök till brott mot yttrandefrihet samt försök till olaga censur. Får hon för sig att ställa ut mina tillhörigheter tillkommer dessutom egenmäktigt förfarande. Jag har yttrande- och tryckfrihetsförordningarna och jag har inte brutit mot några lagar eftersom här inte finns några personuppgifter. Ej heller är det förtal eftersom inga osanna uppgifter finns här. Dessutom, hur skulle jag kunna förlora min blogg? Den ligger på min egen domän och inte någon bloggtjänst.
Till sambon: Om du behandlar mig som en dörrmatta och trampar på mig gång efter gång, vad trodde du skulle hända? Jag har sagt att förr eller senare kommer jag att trampa tillbaka och då gör jag det så det märks. Man kan inte behandla andra som skit och sedan tro att allt ska vara frid och fröjd nästa dag som om inget hade hänt. Vill du att det här inlägget försvinner? Då kan du börja med att behandla mig med respekt och ta ansvar för det dina barn ställer till med. Och du, läs kommentarerna och gör iaf ett försök att ta till dig av vad de har att förmedla!
Tillägg 25/7:
Under en tid (20/7-3/8) har jag haft det här inlägget ersatt med denna text för att se vad som skulle ske om jag ändrade efter att sambon läst det ursprungliga inlägget:
Det här inlägget har temporärt plockats bort för att ge kvinnan ifråga en chans att börja behandla mig med respekt, att faktiskt erkänna att hon har felat och att ge mig en rejäl ursäkt. Det är inte orimligt att förvänta sig det. Om det nu mot förmodan är så att hon faktiskt gör det försvinner även den här texten samt kommentarerna, jag har gjort min markering att jag faktiskt kan trampa tillbaka.
Det här är i stort sett det enda medel jag har till mitt förfogande att faktiskt kunna trampa tillbaka och om jag blir trängd längre och längre in i ett hörn, vad begär hon? På något sätt måste jag visa att hon faktiskt inte heller är osårbar och fortsätter hon att trampa kommer jag att återställa inlägget som det var tidigare!
Sägas ska att jag älskar den kvinnan mer än livet själv, men jag accepterar inte att bli trampad på och överkörd. Jag vill fortfarande ha ett liv vid hennes sida, men då måste trampandet upphöra!
Och du, sötnos, om du mot förmodan faktiskt kollar inlägget, ta och läs kommentarerna från besökare och försök att ta till dig det de har att förmedla...
Behöver jag säga att det inte blev av att den respektfulla behandlingen kom och inte heller varken erkännande eller ursäkt?
Om sambon tror att hennes fortsatta agerande efter den inledande dispyten om mammans besök skulle förbättra situationen för oss så har hon misstagit sig grovt. Helt plötsligt skulle hon nu istället åka iväg till sin syster i Ronneby eftersom mamman var där på besök och begav sig dit två helger på rad. Till saken hör att sambons ungar varit här i 5 veckor och omöjliggjort det för oss att kunna få vårt förhållande tillbaka på fötter och när det äntligen finns en chans för oss ska hon alltså helt plötsligt dra iväg och träffa samma personer hon träffade några veckor tidigare (när hon dumpade hunden på mig).
Jag sade till henne att hon bara kommer att förvärra situationen för oss, vi behöver den här tiden för att kunna arbeta på att få vårt förhållande att fungera igen, tid som inte funnits tidigare på grund av arbete och ungar med ADHD som lever rövare dygnet runt. Återigen körde hon totalt över mig och drog iväg ändå. Hon kunde inte ens tala om när hon körde, det upptäckte jag att hon gjort när jag kom hem efter att ha uträttat ett ärende, och inte heller meddelade hon att hon kommit fram säkert. Jag hörde faktiskt inte ett ljud på hela helgen.
Det visade sig att systerns hyresvärd som haft intentionen att få min sambo på rygg redan långt innan jag kom med i bilden var inblandad i hela situationen i Ronneby. Denne överfeta österrikare som sägs vara ycket opålitlig och tror sig vara Guds gåva till kvinnorna och som dessutom är gift har kontinuerligt matat sambon med felaktiga och falska uppgifter om mig som hon tyvärr verka svälja med hull och hår utan att ifrågasätta och inte heller ger mig möjlighet att bemöta. Om hans intention är att få henne i säng, hur trovärdiga kan de uppgifterna då vara?
Det finns mycket att berätta om alla inblandade personer, men det får vänta tills den kommande boken "Guldgrävare och vandringspokaler" kommer ut i bokhandeln. Se det här som en aptitretare...
Sägas ska att jag älskar den kvinnan mer än livet själv, men jag accepterar inte att bli trampad på och överkörd. Jag vill fortfarande ha ett liv vid hennes sida, men då måste trampandet upphöra!
Och du, sötnos, om du mot förmodan faktiskt kollar inlägget, ta och läs kommentarerna från besökare och försök att ta till dig det de har att förmedla...
Korv Forsell med potatismos
Josefine-tarteletter
Många recept har passerat förbi här i bloggen, är du inte nyfiken på vilka som är mina alldeles egna personliga favoriter? Det finns ett enkelt sätt att ta reda på det, skaffa boken "
Pasta Jeanette
Sparrissoppa med räkor
Nöt- och marängpaj
Vinbärskaka
Isaks chokladtårta
Jordgubbspaj
Fläderblomsmarmelad
Fläderblomspaj
Moccaparfait
